Prästen och Skam möts

Prästen Hoppe i Sexdrega var en gudfruktig andens man. Han skulle fara till Roasj ö till ottesången en juldag. När han kom till Apelnäsa fors så fick han höra, då satt Strömgubben där och spela så alldeles vackert. "Ja spela du, du spelar inte så på dommedag", sa prästen. Då slog Strömgubben sönder fiolen och klämde till att gråta så. "Åja, spela du, du får hoppas", sa prästen. Då kom fiolen ihop igen, och han klämde till att spela igen. Och prästen for vidare.

Men så när han kom lite längre fram, kom Satan och ryckte loss det ena kärrehjulet. "Det ska du ha, för i söndags tog du antingen 5 eller 10 själar ifrån mej", sa Satan. "Ja, sa prästen" tog jag 10 då så ska jag ta 20 eller 25 i dag. Och nu så skall du vara så snäll och hålla upp axeln här". Och så fick han springa och vri axelen istället för det ena hjulet. Han läre skrikit och vrålat så, men han blev tvungen till att göra det ändå. Ända fram till kyrkan fick han följa med. Men då sa prästen: "Nu går jag in i Herrans Jesu namn, men du får bli utanför". Men då läre han ha tatt till och dåna så utanför kyrkan, så de trodde rent han rev ner kyrkan.

Det talte också Johan nere om, det var en bonde som hade gett Skam en handskrift på att det aldrig skulle tryta pengar i hans västficka. Han tänkte väl han skulle narra Skam riktigt. Han gav sig till att köpa hemman alldeles förtvivlat, den ena stora egendomen efter den andra. Till slut blev Skam förskräckt. "Nehej", sa han till honom, "det har varit så bråttom i det leda rummet nu, så jag har inte hunnit att snyta mej en gång. Du får ta din handskrift tillbaka, för jag ser mej ingen råd till att hålla dej med pengar". - Det var på vissa år de skrev de där handskrifterna, sen skulle Skam komma och hämta dem.

En kväll Anna-Britas bror Per hade varit i Krakavik och slaktat, kom han utför Satan riktigt - trodde han det var. När han kom på Frisjön mötte han honom: han gick barfota och plaska i issörjan - det hade regnat så det var sörjit och vått på isen. Så säjer Satan då: "Lussenatt, lussenatt i natt, klabbadask, klabbadask." Men då svarte inte Per mer än han sa: "Jaså, säjer du det." Han gick barfota Satan, och Per såg hur issörjan gick upp emellan benen på'n - stora fötter hade han. Det var lussenatt det hände.

Det sitter Skam och filar - han är bunden med en stor järnkätting - den sitter han och filar och visslar på den natt och dag. Men så fort han får filat av den, så ryker den ihop igen. Vissla gör han förfärligt mycket så det är Skams göromål. Vem som visslar, så kallar han fram hans andar. Det sa de alltid förr, så det torde jag aldrig.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.