Ormens mysterier och sagor

Hjulormen bet sig i stjärten och bildade hjul. Då rullade han förskräckligt fort.

Nere i Horred ska det finnas märken efter sju eller nio drakar som blev nedslagna i ett berg. Draken var som en orm men hade vingar och man. I varje ormyl (ormbo) var det också en som de kallade drake, men det var väl ingen flygande drake. Men den hade man.

Så skulle det vara en vit orm i var ormyl. Det skulle vara själve ledaren. Det skall vara farligt att se den.

Om de fått snokar i husen så blev det tomtormar och dem var de rädda för att göra någon skada. Det var otur om de slog ihjäl en sådan orm. Min bror tjänade på ett ställe i Fotskäl och där var det alldeles fullt med snokar i stenfoten i laggårn.

Det var en liten tös som satt och åt mjölk och bröd och då kom en orm och drack ur mjölken. Då slog hon till honom med skeden och sa:

"Du ska äta brö mä, din långe mask."

Om de slog efter en orm och inte fick dö på'n så låg han och vaktade i sju år. Han fick ett sådant hat till den som ofredade honom.

Den som slog ihjäl en orm fick sju synder förlåtna.

Om de hade blivit ormbitna så var det bra om de kunde döda en orm och lägga ormens kött på bettet så sög det ut giftet.

I Backasjön var det en gädda som hade en stor videbuske på huvudet. Den skrämde de oss alltid för då vi var barn.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 71