Mysteriet vid Lygnern

Far min var ute för sjörået en gång på Lygnern. Han och en skomakare skulle till Fjärås och de gav sig därför av bittida. När de kom mitt för Eskekärr, fick de se en mamsell. Hon stod i sjön till bröstet och var före dem ett långt stycke av vägen. Skomakaren var en skämtsam karl. Han sade:"Kom du lilla huva duva, får jag känna på dig". Då försvann hon.

Det drog ut på tiden för dem i Fjärås, så det var mörkt när de rodde hem. När de kom på samma fläck där de sett sjörået, fick de se tre röda ekor som rodde så skarpt. Far sade: "Ro inte på". Men skomakaren tog en sten i var näve. När de försvunnit, blev båten plötsligt halv med vatten. "Jasså, det är det förbannade Kristoffret som är ute", sade skomakaren", för nu förstod han, vad det var.

Sjörået och sådant är Skams anhang.

Källa: Karin Johansson 1999: Folkminnen från Mark III. Om sägner och folktro från Fotskäl. Rydal. s. 79-80