Mysteriet om Gasten

Gasten har jag hört. Jag och mina syskon var en gång på väg till Småsjöarna häruppe för att meta. Då var gasten uppe på ett högt berg och skrattade och ropade. Först trodde jag det var hästar som gnäggade, men när han var nästan framme hos oss började vi springa. Vem vet vad det var, men det kunde inte vara något annat än gasten, för på vägen som går till Rydal var det många som hört honom. Men jag har aldrig hört honom varken förr eller senare.

Jag sprang ut på gårn igen och som jag stod på gårn mellan stugan och lagårn, så tog det till och flabbskratta i kullen och det tog å rätt uppåt skogen. Det var en sorts fågel, gasten, för han kunde flyga. De trodde det var riktigt något trolltyg, men det var inte annat än en fågel, eftersom han kunde ta så rätt över bergen och uppåt skogen som han gjorde när jag hörde'n.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg.