Mysterier vid Hålsjön

Näcken spela borta i strömmen. Det har jag hört. Jag hade alltid hört talas om att Näcken skulle vara borta vid Skäbro. Så bittida en morgon gick vi till Björketorps marknad, en massa ungdomar. När vi var ett stycke ifrån bron spela det så grant, på fiol. Men det vara bare ett litet grand, sen hörde vi inget mer. Och det sa de, det var Näcken som var där. De sa de kunde få lära och spela av Näcken med. Och de skulle väl kunnat spela, de som lärde av honom.

Det var en sägen om att det var en, som hade en ko bort på skogen. På hösten när de skulle köra fram kreaturen, var den borta. Han håga sej inte, utan när han skulle lägga till kreaturen foring, så la han till den med i den tomme båsen. "Jasså, är det så att jag har börjat fora dej, så får jag fortsätta", sa han. Och var gång han la till de andra kreaturen, så la han ett fång i den båsen. När det led till våren kom sjöjungfrun fram med en stor grann ko." Har du fött denna koa hela långe vintern, så ska du få´na nu till sommarn igen", sa hon. Jag tror det var nere i Kolesjö, som den sjöjungfrun skulle vara. De klädde sej och var så fina och granna de där sjöjungfruarna. De talte vid folk ibland också. Och de gick och lånte av folk. Men det var inte värt att folk förarga dem, för då kunde hitta på förtret. Där är en sjö uti Örby, på Stångareds ägor, Hålsjön de kallar. Där är döljevatten i den. Kom man bara till att gå dit så att ingen viste om det fick man så mycket fisk, men om någon viste om det fick man inget.

En gång var det då ingen som viste att jag hade gått dit, och då fick jag 5 stor ålar på en gång.

Källa: Göran Weiler 2007: Folkminnen från Fritsla. Fritsla.