Mysterier i Svansjö

Jag gick i Svansjö och mjölka sex veckor. Jag kom inte å hem förrän sent. En kväll när jag kom ner vid Svansjö led, var det lögn att jag kunde komma fram. Det var som om det hade varit en vägg så jag inte kunde komma fram. Och det är många som det har varit svårt för att komma fram där.

När jag skulle ha Johan, skulle jag gå till Harsåsen till min syster en gång. Så skulle Johan och hans bror Anders gå och möta mej på kvällen. När vi kom emot Anneberg blev Johan lite efter och Anders och jag gick. Så kom där en hund. Sannerligen var den inte så stor, ögonen glänste så och han hade en rem om halsen. Anders han sprang. Jag tänkte, ska jag springa med? Nej, tänkte jag, det gör jag då inte. Och hunden gick förbi, men sen vände jag mej om och då såg jag varken 'ry eller rif'. Det var en liten bit ovanför Svansjö led.
Björnholma-tösera hade varit i Kinna. Och när de kom åt Svan-sjö gata, red där en vit häst med riddare och sadel på förbi dem. De trodde rent han red ner dem. Och den där vite hästen i Svansjö gata var många utför. Det hade de för sej var sedan slaget här nere vid Svansjö. Det var mot danskarna. Här är en jättegrav inte så långt härifrån. Där är Ribbing, den där riddaren, begraven. Där ska ligga vapen sen de stred.

Här uppe i skogen är så många som ha hört en 'suckning' på nätterna. Många ha för sej att antingen är där skett något ont eller annars ska där ske nånting.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 39-40.