Mysterier i det förflutna

En resande som var mycket i Finland hade en fästmö där och en här i Sverige. Han hade lovat komma till Finland om jul men då var han hos den svenska fästmön. På kvällen kom en gesäll och bad om husrum. De ville först inte ge honom det, men han sa att han kunde bli nyttig. På kvällen bad han att få en kittel med vatten. Och då visade han dem den finska fästmön och hennes far som stod redo att hugga den resandes bild, som de också såg, i vattnet. Men gesällen var kvickare och högg finnen i stället.

Jag ville lära mig att stämma blod av en gubbe men han sa att det var så syndigt så han ville inte lära mig det.

Det var en pojke som retade en finngumma. Hon sa att han skulle få betala för det. Sen gick han som en fyllhund. De påstod att hon satt ner honom.

Tagare-Kalle hade en svåger som kunde göra sig osynlig. Han var mästertjuv och ingen kunde ta honom.

De hade för sig att det fanns ingenting bättre att släcka en åskeld med än mjölk från en kvinna som gav di.

När hästarna blev modstulna skulle man titta genom betslet vid öronen, så skulle man kunna se vem som hade gjort det.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg.