Mörka skuggor i drömmen

Mara va de väl utför, bevarsväl. Det hade de väl för sej var spöke med. Det var som människor de såg.

Jag var utför maran en gång - men det var väl för jag var mörkrädd. Jag var till Långe-Pears och han stod lik ute i farstun. Jag tyckte Långe-Pear slängde in en 'sopekost' - och sen la det sej nånting så tungt på bröstet på mej. Och jag blev så svett. Och så sa Långe-Pears käring - jag låg ijämte henne - att jag svor till i sömnen: Dä va la Fan, kante inte tocka dek! Då vakna jag och sen var det gjort - sen hjälpte det.

Fränk här hade så ont av mara. Och han såg dem innan de kom till honom. Det var som människor. Men det var ljug han kunde vakna. Det var väl människor som var döda.

De skulle lägga järn i sängen, så kommer det inte åt sängen.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 42.