Mörka legender om lysgubbar

Lysgubbar kallar vi dom. Så snart en talar om'et, så får en inte se't. Ber jag Sofi gå ut och se't så syns det inte. Men jag har ju sett det många gånger utefter bäcken här.

Di ler folk vilse. Det var en mjölnare i Bonnared och en smed i Freaböjd. Mjölnarn gick till smen med ett långjärn. De söp, så mjölnarn var något örer, men han var inte fuller. När han gick över bäcken — det var om kvällen och det var mörkt — lyste lysgubben till mitt för honom. "Dä lyset skulle ja gärna vilja ha mä mej ända hem", sa mjölnarn, "ja ska gärna betala." Lysgubben tog med sej mjölnarn in till en tjärn, och där dränkte han honom. Det skedde i far mins tid, så det är väl en hundra år sen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.91