Mörka krafter och tro

Djävulen, han kan skapa sej tusenkonstig: han kan vara både fin och vacker och hemsk och förskräcklig att se på.

Det var en dräng, som tjängte hos en präst, och han bad han skulle få gå till en danstillställning. "Ja, jag vill väl inte neka dej", sa prästen, "men jag vill väl inte gärna du skall gå heller". Men så sa väl prästen, att han kunde ta och gå med honom dit. "Men så när vi kommer dit, så ställ dej bak på min kappa", sa prästen till honom. Han talte väl inte om för honom vad han fick se, men prästen visste det, för han såg det själv. Ja, när de kom dit ställde drängen sej bakom prästen på kappan. "Nu går vi hem", sa drängen. "Ja, det tycker jag med", sa prästen. Då hade de sett hur den lede sprang emellan paren som dansa; då var han som en hund och han slickar sej om munnen och slicka på dem som dansa med. Sen ville inte drängen gå till nån danstillställning mer.

Det var en gubbe de kallte för Vråen; han var härifrån socknen, men han var väl å längre uppåt när detta hände. Han skulle gå och köpa brännvin en kväll. Då kom den lede och gick vid den ena sidan på vägen, och han hade en eldbrand i halsen. Då var han som en hund; han hade försupit sig i det.

Där var en präst uppe i Sexdrega, som var så säker, så han var god till att driva ut den onde. Det var en som förskrivit sej till Skam och tiden var ute, så han kom och skulle hämta honom. Då skicka de efter den här prästen. Där var många präster förut, men det sa Skam om dem: "Det är mina tjänare", så de kunde ingenting göra. Men då den här prästen kom dit sa den lede till honom: "Du är min tjänare, du med". -"Nej det är jag inte", sa prästen. -"Jo, sa Skam, "du stal en smörgås en gång när du studera och hade ont oma". -"Ja, men det har jag bett om förlåtelse för och fått förlåtelse för med", sa prästen, "så det har du inte med att göra". Då fick han ge med sej. Så borra prästen hål i fönsterblyet och befallde Skam, att han skulle krypa ut genom det. Han gav sej vådeligt, när han gick ut där, men han va tvungen till att göra det, när prästen befallde det.

Så skulle den prästen fara till julotta en gång. När han kom ner till en bäck, fick han höra hur Näcken spela. "Här spelar du inte till dommedag", sa prästen. Då rev den lille gubben sönder sin fiol och satte sej och sörja. Men så gick detta prästen till hjärtat, att Näcken la det så vid sej. "Spela i förhoppning då", sa han. Ja, då tog han och plocka ihop fiolbitarna och börja spela igen. Då blev han så glad att han fick fortsätta och spela.

Men så när prästen kom ett stycke till, rev Skam loss kärrehjulet för honom. "Gå och skruva till hjulet", sa prästen till drängen. Ja det gjorde drängen. Men Skam rev loss det igen. Men så när det hände tredje gången sa prästen till drängen. "Ställ nu hjulet i vagnhäcken!" Och så befallde han Skam, att han skulle springa med och hålla uppe vagnen, "med det villkoret, att du får inte maktstjäla mina hästar," sa han "Och så kör nu allt vad tygen håller", sa han till drängen. Och han fick springa, Skam. Han fick följa med till kyrkan och tillbaka dit, där han hade rivit å hjulet. Men han var säker den prästen. Han var så stark i sin tro och så hade han sina skyddsänglar som bevaka honom. Därför rådde inte Skam med att få nån makt över honom.

När de skrev kontrakt med Skam, då skulle de ta hål på ett finger och ta av den blon och skriva på ett papper, så var det färdigt. Så det var svåra villkor.

Det var alltid en sträng ceremoni med barnen. De kunde ta sej för allehanda odygder. Det kunde hända, de kunde ta sej för och fara ut och in med tungan. Då sa de, de tvätta Skams tunga, när de volka så. Och så när de vissla, då kalla de på Skam, sa de.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.