Mörka hemligheter i Örby

Det var en präst i Örby som skickade sin dräng att hämta en svartkonstbok, men han skulle inte få läsa i den. Drängen var nyfiken så han läste ändå. Då kom det så mycket tatertyg och frågade, vad de skulle göra. Jo, de skulle lägga en brygga över en mosse, sa drängen. När de var färdiga med det så ville de ha mer att göra, men då visste inte drängen, vad han skulle hitta på. Då skruvade de av hjulen på hans kärra, men då sa han att de fick bära kärran hem. Så då fick han god hjälp.

Det var en käring i Sprakatorpet som kunde mjölka andras kreatur och hon mjölkade dem så de dog. Men en dräng i Prästatorpet högg ihjäl henne och på den platsen där hon stupade där kastade folk upp ett rör. De skulle alltid kasta en sten på det stället där någon hade blivit mördad. Det skulle vara ett skydd, annars kom de inte lyckligt förbi.

Denna käringen gjorde upp en eld på sina ägor då det regnade och solen sken hos henne, hur det än regnade utanför. Hennes gubbe var också en farlig karl. Han hade alltid en orm i barmen under rocken när han gick någonstans. Så lade han den på skonkataket eller något när han gick in och så låg den där tills han gick igen. Det var nog ingen vanlig orm. Han visste mer än andra, den gubben. "Vår Kersti får en stögger dö," sa han alltid. Och det slog ju in.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 74-75