Mjölk, jättefolk och böner

Det fanns en hustru i socknen som hade den oturen då hon mjölkade kon i ladugården att hon sparkade ut det mesta av mjölken. Mannen svor över kon var gång hustrun hade mjölkat. Så hade han beklagat sig för någon. Denne hade lärt honom att han inte skulle svära över kon, utan be Gud välsigna kon och mjölken. Detta gjorde mannen. Sedan sparkade icke kon mera. De fick sedan reda på att det fanns ett jättefolk icke långt därifrån som bodde i ett berg. Det var detta jättefolk som blev vid den utsparkade mjölken.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 88-89