Minnet av brinnande smärta

Mara, det kan jag väl tro, det har jag än. Det består nog i bion' (blodet). Den stelnar i hela kroppen. Bara då någon är vaken och ropar Abraham! så hjälper det - då vaknar jag.

Jag ser mångahanda då - mycket folk. Och så ropar jag att de ska komma och hjälpa mej ifrån det där folket. Sånt ser jag på nätterna. Det fick jag av mor min. När hon var med mej var hon hos en släkting och där brann ett hus och hon blev rädd. Hon tog sej med handen här i ansiktet. Och där fick jag riktiga brännblåsor. Det var en kvacksalvare som kokte ihop 'kåva' och vax och smör. Det skulle jag smörja med och det hjälpte, så det har jag inte ont av nu. Men det andra får jag ha så länge jag lever. Och det fick jag i morlivet. Det hjälpte när jag blev gift och låg ijämte min käring. Men nu sen hon är död har jag ont av det igen.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 40.