Marornas mystiska nattbesök

Mara, vad det kan vara, det förstår jag inte. Det har jag haft ont av många gånger. Rätt som man ligger kan det komma något tungt och lägga sej på en. De påstod det var människor. Det skulle ha bott en framme i Vellingebacka, som gick om nätterna. Hon visste det inte. Hon gick och stötte fördärva tårna om nätterna; och det var de som såg henne med.

Det var en gubbe framme i Klockaregården. Han hade lagt sej en kväll; då kom det ett fruntimmer in till honom ifrån Roasjö Stom. Han titta på'na. Rätt som det var gick hon igen och försvann. Han var inte somnad, annars hade hon lagt sej på honom förståss.

De sa det var såna som inte hade något hår i armhålen, de blev maror. De skulle lägga stål vid dörrarna, så att de inte rådde med och komma in. Och i lagårdarna skulle de hänga upp mare-vasar. Och så skulle de hänga liar och allt möjligt över kreaturen.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.