Maran och skuggan av natten

Maran trodde de var folk. De såg maran klev upp på ugnen och gav sej iväg -genom skorstenen. Hon bytte inte gestalt. Det var både manfolk och kvinnfolk, som kunde- vara mara. De vet inte om det själva.

Hade man ett djur, som maran ville rida på, om man då tog en halsduk och knöt en knut på den och hängde över djuret, så var det inte farligt att maran kom igen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.110