Maran och nattskräcken

Maran hitta de på allt möjligt om. En del tyckte en stor svart hund låg på bröstet på dem, så de inte kunde andas. Skomakare-Emanuel, här framme, hade så ont av mara. Så vakna han och titta upp, och då for hon ut genom dörren - det var som en vit höna. Men jag tror aldrig de blev sluga på vad det var.

Bara det var någon vaken och hörde hur de gav sej och kallte dem i namn, så hjälpte det.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 41.