Maran med ihålig rygg

Jag bar alltid hört att maran ska vara en människa, men hon går alltid baklänges ut för hon är ihålig bak. Det var riktigt som ett skal. Det talte alltid 'Schana' om. Hon vakna en natt och maran var åt henne och hon såg maran så tydligt - det var som en käring, men hon gick baklänges ut för hon var ihålig.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 41.