Folksagor logo

Magi och hämnd i bygden

Magi och hämnd i bygden

Sammels-Karl blev nersatt av en käring som hade den makta. Det var ett fruntimmer som hade fått behag till honom, men han intresserade sig inte för henne. Då gick han till den käringen.

Det var en finne som fick nattlogi på ett ställe där de hade så mycket råttor. Det var här i Surteby. Så frågade de om han kunde hjälpa dem. Då gick han ned till Viskan och satte sin slidkniv i åkanten och sedan kom alla råttor i Björketorp by dit. De skar halsen av sig på kniven och ramlade i ån.

Samme finne kom in på Skattegårn i Björketorp och bad om en smörgås, men det var bara en pojk hemma och han vågade inte ge bort något när inte hans mor visste om'et. Då sa finnen att han visste att hon inte hade något emot'et. Han visste mycket mer, sa han. Det skulle bli bröllop i Björketorp och då skulle det vara en som sköt in i en halmlada så hele byn brann. Och inte långt efter gick det som finnen hade sagt.

Den som ville lära sig skjuta skulle ta oblaten i nattvarden och sätt upp i ett träd och skjuta på. I detsamma såg han vår Frälsares bild i trädet. Men sedan skulle han träffa allt, vad han än sköt på.

En präst i Berghem hade glömt sin svartkonstbok i kyrkan och han skickade pigan efter den. Men på hemvägen började hon att läsa i boken och då kom en massa hjälpandar till henne. Men prästen kom och befallde dem att lägga en bro över en mosse där. Sen dess ligger det en rad med berghäller tvärs över mossen.

Det var en gumma i Svarvenabben som hade makt att frigöra allting för folk. En gång kom hon till Anna-Brita i Apelvik och då satt Anna-Brita och vävde och så började varpen gå sönder. Men Anna-Brita sopade över väven med en kvast av midsommarblomster och sedan hade inte gumman någon makt över väven mer.

Så var det en käring från Sprakalyckan som gav bort mjölk till folk, men de fick aldrig titta i spannen förrän de var hemma. Men det var en som tittade ändå och då var det bara kogödsel i spannen. Hon blev ihjälslagen av en gubbe till slut och det blev han halshuggen för. Det var Sprakakäringen det.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 75-76