Lyktegubben vid ån

Lyktegubben har jag också sett, flera gånger. När vi bodde i Skephult, där såg vi ofta de sprang ner efter ån, som går förbi Tyvik. Det såg ut precis som om det hade varit en människa, som hade gått och burit en lykta. Såpass stort lyse var det som av en lykta. Det var om hösten det syntes. Det höll sej efter vattnen. Vi stod i fönstren många gånger och såg det här. - De påstod, att de kunde lysa folk, men det var väl aldrig någon, som hade någon belysning av dem.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.