Ljuset i mörkret

Lyktegubben hade de väl för sej de såg förr. När de var ute och gick om kvällarna på vägarna, kunde det komma ett lyse och gå bredvid dem. Var det då så att de sa till honom, att "om du lyser mej bara dit och dit, så ska du få en peng", och så tog upp och slängde till honom en 1- eller 2- öring, så kunde han lysa dem dit de skulle. Men var det så att de ingenting gav honom, så när det blev skitet och räligt på vägen, blåste'n ut ljuset. De såg inte mer än ljuset. Jo, de som var i `sure' (syne) kunde väl se honom, men de som inte var det, de såg bara lyset.

Lyktegubben var väl en avfällig ande, som hade fått den sysslan att vandra på jorden. Han hade väl det uppdraget, att han fick lysa folk i mörkret.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.