Kristina och trolleriet

Det var något konstigt med Kristina i Prekebo. Länsman kom dit och skulle hämta henne - hon hade blivit anmäld. Länsman hade två stora häster för sin vagn. Kristina satte sej i vagnen. Men det var ljug, hästarna kom inte av fläcken. Jag blir la kanske för tung, sa hon. Hon fick gå ur och sen läre det ha gått alldeles förskräckligt.

Skinn-Kalle talte om att han miste en klocka en gång. Han reste till Kristina i Prekebo - eller var det till Kinboms-Kajsa? Det kan jag inte säja. Hon tog och fyllde en stor kopparkittel med vatten och bad att han skulle komma och titta. Och han såg mycket riktigt tjuven. Så frågte hon om han vill att tjuven ska komma och lämna den tillbaka eller om han vill att tjuven ska mista någon arm eller nånting. När han kom hem låg klockan på bordet. Och detta skulle vara riktigt sant. Han bodde nere i Varberg.

När August i Foglabäck byggde sin ladugård var det ett huggjärn som la till honom på armen och tog pulsådern. August på Harsåsen var med där och han skulle kunna stämma blod. Så de sprang efter honom. Då sa han hans namn tre gånger, men vad mer han sa vet inte jag. Men blodet stoppa. De trodde väl det var något sorts trolleri, men det fanns verkligen de som kunde det.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 48.