Käringen och dagståndaren

En gång när pappa körde förbi Stora Högen, såg han en gubbe stå där. Han tänkte inte vidare på det, men en käring som gick på vägen begrep, att det var en dagståndare. Det är väl en tretti år sen, men jag kommer så väl ihåg hur pappa berättade att käringen sprang från det ena ledet till det andra och kastade ner dem, för att ej pappa skulle bli hindrad, och dagståndare hinna ikapp honom.

Sen kom käringen hit efter någon dag och skulle höra om pappa kommit lyckligt hem. Hon mötte far i ledet här vid gården. "Kom", sade hon, ska vi gå i kors så gör det inget. Så hoppade de om varann mellan leden. Först gick de om varann rätt och sedan avigt. Jag hade stått på avstånd och tittat på och närmade mig nu. "Där kommer den", sade käringen förtjust", det är för att den skulle bli vittne på det".

Källa: Karin Johansson 1999: Folkminnen från Mark III. Om sägner och folktro från Fotskäl. Rydal. s. 92