Käringen i berget

När de släppte ut kreaturen på skogen, fick de ha en som vakta dem för här var så svårt med vargar. Det var en pojk som vakta kreaturen i Nordskog och där kom en käring efter honom i liera. Hon bodde i ett stort hål i berget och hon ville tatt honom med sig in i berget. Men han sprang sig till räddning, så han kom undan henne. Men han blev så sjuk sen, så han låg länge efter det där. Han såg den här frun, sa han, och hon såg så räligt bra ut, men så när hon vände sig om var hon ihålig som ett baketråg.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg.