Hemliga minnen och skuggor

Det var väl många som var kära i hemmet och hade nånting de ville ha, då kunde de gå igen och leta. De skulle se efter vart de gick då, kunde de då utforska vad de gick efter, så blev det lugnt. Far min köpte en klocka i Seglora, en sån där dalaklocka. Han hade med sej den hem på kvällen, och de ställde in den. På natten kom där en gubbe. Han gick in köksvägen och gick fram och ställde sej och titta på klockan, sen gick han igen. Det hade varit hans klocka, förstås, och så skulle han se efter vart den blev av. Han hade varit med när Far bar hem den, det är säkert. Men han kom aldrig tillbaka sen, han skulle väl bara se, om den var kommen i goda händer.

Darnell hade varit i Finabo och hälsat på hos Fina. När han gick hem på kvällen och kom till Solänga bro, fick han nånting så förskräckligt tungt att bära på. Han fick ha det ända tills han kom på Bergagårds gård, där blev han av med det. Men han var så svett då. Och vad var det? Jo, de trodde det var efter Håke i Finabo, han hade hängt upp sej. Om de tog nånting på kyrkogården, fick de bära tillbaka det igen. Annars kom den som det hörde till och hämta det. Och det skulle blivit ett helt liv, sa de.

Källa: Göran Weiler 2007: Folkminnen från Fritsla. Fritsla.