Gubben och gasten

Det bodde en gammal gubbe här uppe, strax här ovanför. En kväll han skulle gå åt Fritsla, kallte gasten på´n. Håke hette han ändå, och han var väl bra "över". När han var kommen här ner åt gärdet, ropa och skratta gasten. "Vad skrattar du åt, kom hit ska du få tobak!" sa Håke. Då fick han sej en örfil, så han damp åt diket och somna väl å en stund. Han talte om det själv många gånger. Han skulle bara tegat, så hade det inte "heaf" på. De trodde väl gasten var "det som ont är" förståss. Bara de ingenting sa, så var det inte farligt, då rörde han dem inte. Men skäckta de efter honom så blev de sjuka. (Anders Johan Kardell)
Gasten - de trodde det var vård över nånting eller att nånting var gjort där, att där var något barn mördat eller nånting annat sånt. Här rätt uppe där kreaturen går det heter Gasthålet. Där skulle de ha hört det ropa förr. Den gamle på Haberg talte om det. Förr kunde vi höra där ropte om nätterna med, men nu hörs där aldrig nånting till. Om de skäckte efter gasten, när han skratta, då fick de sej en örfil.

Källa: Göran Weiler 2007: Folkminnen från Fritsla. Fritsla.