Gasten vid Sjögårn

Många kom ut för gasten. Vi bodde i Sjögårn. Där hade jag en gårdbo, en stor, stark karl. Han var ute och gick en kväll, och då fick han gasten att bära på; det var som om han haft en stor börda på sej. Det är så vulet, så sjön går in i gärdet där. Han tog sig för och gick över sjöarmen. Då blev gasten efter, men det var som om det hade slagit kallt vatten över honom, så kallsvetter blev han.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.93-94