Gasten vid bäcken

Gamle Ring på Harsåsen skulle gå till Hyltenäs en otta. När han kom ner till bäcken var gasten där. Han såg honom, det var varken ände eller begynnelse på honom. Så sa gasten: Ha, ha, fastande karl. Å, sa Ring, jag är la så heller. Jag åt en leigabrösmörgås innan jag geck. Men han kom inte över bäcken, utan han måtte gå hem igen.
Rätt som det var kom 'det som dåligt är' genom skorstenen. Där låg fullt med spingesticker uppe på spishyllan. Och spingestickorna och stolarna och allting i stuga tog till att dansa runt, precis som det hade vart garvinger . Och gamle Ring blev inte kvitt honom ur huset innan han gick efter bibeln och la på bordet. Då blev det lugnt.
Gasten var av trolltyg. Det var spöke, riktigt 'hin onde', trodde de. Men sen åskan tog till att gå så mycket, har den slagit ihjäl sånt där.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 25.