Gasten vid bäcken

Gamle Ring på Harsåsen skulle gå till Hyltenäs en otta. När han kom ner till bäcken, var gasten där. Han såg honom; där var varken ände eller begynnelse på honom. Så sa gasten: "Ha, ha, fastande karl", "Å", sa Ring, "jag är la så fan heller. Jag åt en lågabrödssmörgås innan jag gick". Men han kom inte över bäcken, utan han måtte gå hem igen. Rätt som det var kom "det som dåligt ä" genom skorstenen. Där låg fullt med spingelstickor uppe på spishyllan. Och spingelstickorna och stolarna och alltihop i stugan tog till att dansa runt precis som det hade vart "garvinger" (garnvindor). Och gamle Ring blev inte kvitt honom ur husen, innan han gick efter bibeln och la på bordet. Då blev det lugnt. Gasten var av trolltyg. Det var spöke, riktigt hin onde, trodde de. Men nu sen åskan tog till att gå så mycket, har den slagit ihjäl sånt där.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Våra gamla berätta - Folkminnen från västsverige. Göteborg. s.84-85