Gasten i skogen

Gasten var här uppe i desse skogarna vid vägen som går till Rydal. Det talte mor om. Hon var inne i Apelhult och skulle gå till Kinna en kväll. När hon kom ett stycke hitom Rydal, börja gasten ropa så förskräckligt inne i skogen.

Så var här såna här kinesare som hade björnar med sig och det hade de för sig en björn hade rymt för dem. Så hon var rädd att det var björnen som var där upp i skogen. Hon la i och springa och sprang ända från Rydal till Kinna. Men det var gasten som ropa. Han bruka hålla sig där i skogen.

Jag har också hört gastar. Jag arbeta på Kinna Sand, jag var torpare där. Jag skulle göra dagsverken och skulle vara där klockan 6 på morgnarna. Så var jag hemma i lagårn och skulle ge kreaturen en morgon, innan jag gick fram. Som jag kom ur lagårn fick jag höra någon som grät alldeles vilt i en liten kulle där strax intill. Jag trodde hustrun min hade gått ut, så det var något av barnen. Så jag sprang in och skulle se om de var inne alla. De låg och sov allihop.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg. s. 19-20.