Gasten från Vrås torp

Det var något lett - gasten - de som råkade ut för den. Far hade varit uppe i Kinna en gång. När han kom uppåt Varpet, hörde han hur det susa uppe i ekera. Och rätt som det var börja gasten skratta. Skratta fan i våld! sa far. Och han fick sej en örfil så han sto på hufvet i ett stenrös. När han sen orka upp var hans börda flera gånger så tung som förut. Det följde honom ända tills han kom till Kvarnabron - där blev gasten efter. Sen hade han ingen makt längre för han kunde inte gå över vatten.

Mor hörde gasten en gång. Hon hade varit på Höjderna och hade en liten barnatös med sej. Och rätt som de va fick de höra nåt som ramla. Nej, men vad är det som ramlar? sa tösen. Tig, sa mor, va tyst bara! Mor hade varit utför det förut, så hon visste vad det var. När de kom till Måbäcka bäck var det efter dem utmed hela bäcken och det lät som de hade dragit en kubbalänk. Det följde dem ända fram till Måbäcken. När de kom in fråg'te mor frun där: Ha i skjutit spjället? Ja, sa hon, va 'härle' på? - Köss me i röva då, sa mor. Då la dä te i dörrn så de trodde den ramla ner. Hade hon inte skjutit spjället så hade gasten kommit ner genom skorstenen.

Det var en gammal käring uppe på Vrås torp som var död. Så hade Rings-Andreas varit efter likölsbrännvin. När han kom till Vrå bad han att han skulle få bli där om natten. Han var så trött, för ja har haft Fan med mej, sa han. Och han fick bli där. Men de blev så mörkrädda i Vrå, de trodde han hade sett käringen.

När han hade lagt sej sa han: Seså, vänd nu om du, nu har du följt mej länge nog! Då klämde det till att dra i spjället så fort det orkade - upp och ner. De blev så rädda i Vrå - de trodde det var käringen. Men så när han vakna om morgonen talte han om att det var gasten som hade följt honom.

Gasten höll sej bortåt bäckar och kullar där det var mycket eke. Det var nog som spöke. De sa det va de som fick oäktinga och tog livet av och gömde borta i markera - det skulle på något sätt upptäckas. Och så blev det gast av det.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 24-25.