Gammal folktro och botemedel

Gul mossa som växte på nordgaveln, var bra att ta in mot gula-sjuke . Det bakades in i en deg. Eller också mätte de med gula trådar, mätte i lederna så åt den sjuke de trådarna.

De skulle knyta ett solv över en trötakula . Då gick den bort.

Nu stryker man smörlake på revormar. Men förr ritade de femuddakors på dem. Jag hade fått en revorm på nacken och då var det en som ritade. Det skulle vara en fästman som ritade på en tös och en fästemö som ritade på en pojk.

Ormabet var värk i fingret. De sa att det skulle komma genom vattnet. Men jag vet inte, vad de gjorde för'et.

De kokade te på vanlig havrehackelse och gav barn mot kikhosta.

Om de fick bölder så skulle de ta på en trasa och så gå och lägga den någonstans. Den som hittade trasan och tog upp den han fick bölderna.

Om de hade vårtor så knöt de lika många knutar på en tråd som de hade vårtor så lade de tråden under en sten tills den ruttnade. Då gick vårtorna bort. Ett annat medel var att gno vårtorna med fläsk som var stulet och sedan lägga det under en sten.

Den som hade fallandesjuka skulle ha en tesked av sin egen urin och det skulle nog vara tre gånger om dan. Och så skulle det hållas på med det en viss tid.

Mot äggvita skulle de äta rönnbär. Eller koka enrötter och dricka saften. Det var ett bra medel. Det har till och med läkare ordinerat.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 60