Försvunnen i Horred

Det hände i Tors, ja det hände egentligen i Horred. Där var en som hette Anna Britta i Ljungvik i Öxnevalla socken och LambogårdsHenrik i Hyltenäs fria till henne. Men hon gjorde avslag med honom och där var en i Tors som fria till henne istället. De reste till Varberg och förlova sej. När de kom tillbaks till Horred var där några karlar vid gästgivaregården och de bad den nyförlovade friaren i Tors gå med in. De ville bju honom. Anna Britta skulle sitta och hålla hästen. Men han kom aldrig tillbaka ut. Hon måste fara hem och han var försvunnen.

Så var det en i Tors som hette Klockarns-Karl. En natt knacka det på dörren där. Karl gick ut. Då hängden (den försvunne) så framöver planket. Karl tog då mod till sej och fråg'ten: Var är du nu eller vad vill du här? - Jo, nu har jag legat i tre nätter under brovalvet, sa han. Om nu ingen får tag i mej så sjunker jag i ån i natt. Och på de orden gick de dit och de hitta honom, han låg där död. De hade stypt honom med en silkeduk. De trodde väl någon i Hyltenäs var med om den gärningen.

Det kunde ske en uppenbarelse på sådana grunder som man riktigt skulle vilja tro på.

Det skulle ha hänt en gång mellan Sund och Ödegärdet att det skulle ha blivit en ihjälslagen. Det heter Varpet där uppe - där är kastat en gruvelig stenhög. Det var en knekt som skulle ha gjort det. Han låg och somna på denne kyrkegårn en söndag. Jaha, nu kan ja siat, nu ä dä så många år sen vi nappas i den där dalgången, sa han, han låg och talte i sömnen. Och där var folk ijämten som hörde det.

Var som hade hänt en sådan händelse, kastade de som gick förbi en sten i den högen, så det blev ett större stenröse. Ja, det var endast till ett tecken, när de gick förbi, att de mindes den händelsen.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 36.