Finskor och virvlar

Jojomen, de där finskorna, det var nå´t illtyg, de kunde göra, vad de ville. Här var en - det är inte så räligt länge sen - de kallte finska Tillda, måntro det var inte så vackert att retas med henne. Hon var allt så säker. De talte om där ute i Arveskutan, där var en som var med i finska kriget. När han var där i Finland, satt han vid bordet på ett ställe där han bodde och tumma på en kniv. "Vad tittar du på kniven för", sa käringen där till honom. "Känns du vid den?" -"Nej" sa han "men jag sitter och tänker på, att jag hade en sån hemma, men den blev jag med en gång" - "Ja, du", sa käringen, "det är din kniv med. Jag var ute i Arveskutan hos min syster och hälsa på. När jag for hem for jag förbi där du satt och täljde kostaris. Och där tog la virvlarna lite i kostariset och oreda det. Då slängde du kniven ifrån dej och svor te för att inte riset fick ligga ifred utan blåste undan. Men jag fick kniven i låret, så den fick följa med hit. - Men jag är inte arg på dej för det", sa käringen "och vill du, så ska du få komma hem och hälsa på. Men du ska ta ett par nystan med dej, och gå till Örby kyrka och lägga i tornet, för min syster har så ont av att höra bjällera". Han la sej på kvällen, och när han vakna den andra dan var han hemma och hade de bägge nystana med sej. Han torde då inte gå åt kyrkan med dem, utan han gick till prästen och fråga, vad han skulle göra med dem. Och prästen förstod väl vad det var, så han följde med och de for å bägge två utåt Seglora till ett berg, där var en klippa som hängde rätt över sjön och där la de nystana i en springa. Och en tid därefter drösa det berget i sjön.

Det var beräknat, att klockorna i Örby skulle gått åt den store Öresjö förståss. De var virveln, finskorna, de åkte så där fördålt. Det var därför man skulle spotta i virvlarna. Och det sa den där finskan till honom, att det hade varit bättre om han spottat. "Svärj aldrig, i nån virvel utan spotta då hellre," sa hon. Och det var då sant, för det var min farmors torpare som det skedde med.

Källa: Göran Weiler 2007: Folkminnen från Fritsla. Fritsla.