Dödas hemligheter avslöjas

Om det var någonting som skulle uppdagas, så kom de döda igen, det var inte tu tal om. Det hjälpte inte, innan de hade frågat vad de gick efter och bett att de skulle säja, om det var någonting.

Gamle nämndeman i Kattunga 'gick igen' så hemskt. Det var när mor tjänte där nere. De sådde hampefrö och jag vet inte vad mer de gjorde vid en korsväg där, men det hjälpte då inte. Han kom och åkte klockan 12 på natten så elden lyste. Och varenda natt gick han in i sängkammaren.

Så va det någon som hade sagt till drängen, att han ska ta mod till sej och fråga honom vad han far efter. Ja, men jag får la inte ligga i sängkammarn? sa drängen. Jo, det var frun nöjd med, för hon höll på att bli rent fördärvater . När han nu kommer, sa drängen, så säj 'hå, hå', så vet ja vad det är - det var ingen mer än frun som såg honom.

Ja, mycket riktigt, klockan 12 på natten sa hon hå, hå. Och då fatta drängen mod och frågte vad han gick efter. Då svarte't: Det ligger 3 gulddukater i hörnet framme under skåpet. Den ene ska du ha, den andre ska du skänka till kyrkan och den andre till de fattiga. Han visste inte utan det var frun som talte. Ja, det ska bli, sa drängen. Och mycket riktigt, där låg 3 gulddukater. Han hade köpt dem av tjuvar, så han hade väl inte vågat uppdaga det medan han levde. Och det blev så lugnt sen. - Då när han var inne och svarte var där en stor raggig svart hund och elden dröste ur munnen på 'n. Drängen såg den inte men frun såg den.

Det fick väl Karis gubbe veta att det inte går an att ta nånting på kyrkegårn. Han var ute och gick en gång och blev så sömnig och trött. Så gick han in på kyrkogårn och satte sej, det var väl klockan 12 på natten. Han gick hem när han hade suttit en stund. Han hade en käpp att stötta sej vid - han var ju gammal. Ja, den natten hörde han då ingenting. Så natten efter hörde han det var som om käppen hade rört sej. Men det brydde han sej inte om. Men natten därpå stod inte käppen still ett enda grand. Vad i Herrans namn är titt, sa käringen! Käppen har inte stått still ett grand i natt. Vad har du vart ute på? Ja, jag vet då inte jag har vart ute på nånting, sa gubben. Men jag satt på kyrkegårn en stund när jag gick hem. Så gick han ut och titta på käppen. Då satt där ett ben - där var en sko på käppen och där hade ett litet ben fastnat.

Jaha, sa-n, det kan inte vara annat än jag har fått med mej det från kyrkogårn. I mörkningen gick han till graven som han hade suttit på. Så sa han att han har fått ett litet ben med sej - men han har inte tagit det och inte lånt det utan han har fått det med sej på käppen, och han tackar så mycket för han har fått burit det. Och han la det där och sen hörde han aldrig nånting mer.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 38-39.