Borghulta gärdes gåta

Det hörde jag på gasten en gång, när vi körde hö här uppe i Borghulta gärde. Det var räligt så han levde, han vråla och skrek och han tjöt och han hade sej. Han kom riktigt upp över huvet på oss. Det sa de, man fick inte gå rät då, för då fick man sej en så man blev fördärvad. Man fick gå riktigt på fyrafötter, för så lågt kunde han inte slå - för han är stor och hög. Man blev yr i huvet, när man kom utför den där lede gasten. Det blev jag. - Jag hörde aldrig vad det var för nånting, de kallte det bara gasten.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.