Bergagubben och Kersti

Uppe vid Fristad i den där grottan, där var en smed, en bergasmed. Om de gick dit med järn och la utanför och så pengar, så låg där en lie istället morgonen därpå. Och de liarna behövde de aldrig slipa, för de bet jämt. Så det var väl en säker liasmed. Men la de inga pengar där, då blev det ingen lie av det. Jyltas grotta kallte de den.

Det skulle ha skett uppe i Guttarp. Kersti i Guttarp gick och leta efter sina kalvar. Hon gick uppe på berget och ropa: "Kossa liten, kossa liten." Då kom bergafrun upp och tog in henne i berget. -Så kom då bergagubben hem, och då hade han en bagge med sej in i berget. Det hade drängen svurjit på 'söra' (fåren) när han körde å dem om morgonen och sagt vart baggen skulle gå: och då fick bergagubben den. Allt som blev utmanat så, det fick de rätt till att ta. Därför skulle man aldrig svärja på kreaturen. När bergagubben då fick se Kersti inne i berget sa han till käringen: "Vad ska du med Kersti i Guttarp här och göra?" - "Hon gick uppe på mitt tak och ropa Kossa liten, kossa liten", sa käringen, "och då tog jag in henne." -"Släpp du henne igen", sa gubben. Och så sa han till Kersti: "Dina kalvar står vid Högestätt". Så han visste, var de fanns. När käringen då stängde dörren till berget efter Kersti, så klämde hon å lillfingren på henne. -Se, bergagubben var rädd, för Kersti hade kristet blod i sej och då hade hon upptäckt dem. De hade inte haft någon tur sen till att få tag i nånting, om de hade behållit henne inne.

Uppe vid Tjäsjön var troll i berget. Tjäsjöfrun kallte de henne, men hon bodde väl i berget intill sjön. Nu bodde det en käring här uppe i Kalvahagen. Hennes karl hade varit knekt, men han var död, så hon var ensam. Hon bruka gå till Tjäsjön och fiska. Och såna där, de fick alltid så stora gäddor i sjön. Se, hon var väl lite knepig med, hon var väl troligen lite trosle. Så fick hon upp en stor, stor gädda en gång. Hon tulla in den i kjortelen och skulle ha hem den. Men då ropa trollet i berget: "Tar du min göaso, så tar jag din bjälleko." Trollen ägde gäddan, mente de, och käringen ville tillägna sej den med fiskeri.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.