Mysteriet vid Doggers bank

Det här är en historia, som är fulkomligt verklig. Vi låg vid Doggers bank oxh fiska makrill. Vädret var stillt. Det var min törn, jag hade första vakten på morgonen. Jag såg plötsligt en fullriggare komma rätt emot oss. Jag släppte focken för att undvika kollision. Men skuta for rätt på oss i alla fall. Jag såg fartyget tydligt. Det var så pass ljust, att solen stod i vattenytan. Skeppet kom så nära, att jag kunde se öjusen i lanternan. Skeppet var kopprat och fint. Jag tänkte, att jag nog fick väcka min kamrat. Kamraten kom upp och såg [...] och sa: "Skynda efter luren!" jag gick efter luren för att lura. Men skeppet försvann då igen. Det hade inte varit lastat, seglen var nya, jag såg inte till något folk. Skeppet var så nära, att jag kunnat kasta en sten på det. Så det kunde alltså inte vara en hägring. Det hände 1908.