Käringö och den försvunne

På Käringö där va ett lag, som gick te sjöss å feska. Å når di no kum ner te feskeplassen, så dro di i backekroge. Fesk feck di, men också en barnonge på den ene backen. Dä va nåra, sum velie, di skulle schläppt'en i sjön igen. Men så va där en, sum sa, han skulle ta vare på'n å fostra upp'en. Han växte så upp å ble stor å vårdi man. Å gefte sej. Så eri gang va han mä dum på feske. "No ska vi fare bön på mi fars sobedönga", sa'n te dum. "Där ä mange kôljenacka." Så for di ud, å dä va siste gangen, han va mä. Når di hade kummit en bete, kasta han se i sjön. "Farväl, piltet no går jä hem te far min", robte'n å försvann.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.31