Ekot av de döda

En gång drunknade man och hustru utanför Stockevik. Ett av liken begrovs på Gåsö, ett på den gamla kolerakyrkogården vid Stockevik. När det sedan blev samma väder, som det var då de drunknade, så gastade det inte blott ute i sundet utan också på de båda kyrkogårdarna. Det var som om de döda ropade an varandra. Gastandet tog slut, då man flyttade liket från Gåsö till kolerakyrkogården.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.98