Rädd utan rädsla

Det var en gång en pojk som aldrig var rädd. En gång skulle han tillbringa natten på kyrkogården. Där slog han kägel. Han tog ben till kägel ock en huvudskalle till klot. Då kom skam ock frågade, vad han gör. "Jag slår kägel", sa han. "Vill du vara med?" Ock så slog de kägel bägge, ock pojken vann.

En natt var han i kyrkan ock satt på altaret ock spelte kort. Då kom skam ock frågte: "Vad gör du nu?" — "Jag spelar kort; vill du vara med?" Ock så spelte de, ock pojken vann varje spel, så han blev rik.

Sedan gav han sig att resa ock kom till ett slott som det spökade i, så ingen tordes bo där. Men han sa, att han skulle ligga där, ock det gjorde han. Ock fram på natten kom det in två andar. Då frågte han, vad de ville. "Kom med oss", sa de, ock han gick med. Ock de gick flera trappor ned under slottet ock kom ned i en stor källare. Där låg en stor hög pänningar. "Byt de pänningarna i två lika delar!" Ock han plockade i två högar. Men så blev det ett mynt över. Då tog han en kniv ock en hammare ock högg itu det ock la en hälft i var hög. "Tack skall du ha", sa de, "det har ingen förstått ock gjort", sa de.. "Därf öre har de blivit dödade, alla som har kommit hit. Nu får vi ro ock kommer aldrig hit mer. Ock pänningarna får du." Ock sedan gick de sin väg. Ock när dagen blev, då kom ägaren till slottet ock skulle se, om han levde. Ock han blev glad, att han levde, för alla hade blivit dödade, som hade vågat att ligga där. Ock pojken köpte slottet ock blev en rik ock mäktig man.

Källa: J. Söderlund 1923: Uppteckningar från Otterstad i Kållands härad. I Svenska landsmål och svenskt folkliv. s.14-15