Pojken och jätten

En pojk gick till en jätte ock skulle ta tjänst. Men då sa jätten, att de skulle ta ett kravtag1 , så han fick se, vad pojken dugde till. Men han torde inte ta tag med jätten, utan han sa: "Vi väntar till i morgon"; ock det var jätten nöjd med. Ock då hade han yst sig ett par ostar ock sandat, ock dem klämmade2 han, så vattlen3 rann ur dem. Ock jätten tog sig ett par stenar ock klämmade, så flisorna rök ur dem; men han fick ingen vattle att rinna ändå. Han trodde, det var stenar pojken hade. Ock då trodde han, att pojken var starkare än han, ock då lejde han honom till dräng.

Första dan han kom till jätten skulle han tröska, ock då hade jätten så stor prägel, så pojken såg, att han inte orkade lyfta honom. Då sa han: får han inte ta ryggåsen att tröska, så trösker han inte. Förr än han fick det, så slapp han att tröska.

Sedan bad jätten, att han skulle göra en getbro. Då gick pojken ock högg huvudet av alla getterna, jätten hade, ock la i diket ock gjorde en bro av. Då blev jätten arg ock sa, att han skulle gjort en bro, som getterna skulle gått över, men inte göra en bro av getter.

Ock jätten ock jättesan taltes vid, att de skulle ta livet av pojken. Det hörde han, så han tog en gräddebulk4 ock la i höt på rännet, där han skulle ligga. Fram på natten kom jätten med en stor klubba ock slog till gräddebulken, så grädden rann. Då trodde jätten, det var järnan på pojken som rann. När dagen blev, gick pojken till jätten. Då sa han: "Jaså, du lever än. Jag slog ijäl dig i natt." Då sa pojken: "Jag tyckte, att jag kände ett litet slag i huvudet, men det gjorde ingenting."

Sedan sa jätten till jättesan, att han skulle tända eld på ladugården, om han skulle kunna bli av med honom. Det hörde pojken, så han la sig inte i ladan. Fram på natten tände jätten eld på ladugården. Ock då morgonen blev, gick pojken in till jätten. Ock då sa jätten: "Jaså, du lever än, du! Jag tände eld på ladugården för att bli av med dig." Då sa pojken: "Jag tyckte, att det ljummade litet omkring mig, men det var obetydligt."

Då blev jätten rädd för honom ock sa, om han ville flytta, så skulle han få full lön; ock det var pojken nöjd med. Då tog jätten en säck ock gick ock öppnade en stor kista ock öste pängar i säcken ock frågte: "Orkar du bära mer?" — "Ja", sa pojken. Ock jätten öste säcken full, så pojken såg sig inte konst2 att bära säcken, utan sa till jätten, att det är brukligt, att husbonden följer sina tjänare på vägen ock bär deras saker. Ock det gjorde han. Ock när de kom på en skog, mötte de en käring ock ett par pojkar. Då frågte jätten, vad det var för andra. Då sa pojken, att det var hans mor ock bröder; "ock de är starkare än jag". Då blev jätten rädd, kastade av sig säcken ock sprang sin väg, så pojken blev av med honom. Ock han hade fått så mycket pängar, så han blev rik.

Källa: J. Söderlund 1923: Uppteckningar från Otterstad i Kållands härad. I Svenska landsmål och svenskt folkliv. s.21-22