Jätten och guldkedjan

Det var en jätte som bodde på Skarne höjd1. Men så byggde de en kyrka där, då kunde inte jätten bo där längre, utan for till Hogland. Så hände en gång, att några sjömän kom dit ock träffade honom. Då frågte han, var de var ifrån. Då sa de, att de var från Sverge. Ock då bad han, att han skulle få ta dem i hand, så han fick känna, om det fanns varmt blod i Sverge än. Då illrödade2 de en järnstång ock stack till honom, för han var blind, så han såg inte. "Åja, det är lite ljumt", sa han. Så frågte han, om de kände Bolla på Bärget. "Ja, det gör vi", sa de. Då gav han dem en guldkedja ock bad, att de skulle ge hänne, när de kom hem. Ock så fick de en hoper guldmynt för sitt besvär.

Ock när de kom hem, så knöt de guldkedjan om en gammal ek, som stod på Skarne höjd. Ock då for hon upp med rot ock for sin väg. Ock det hålet, som blev efter eken, säges vara brunn som är på kyrkoherdebostället än i dag.

Källa: J. Söderlund 1923: Uppteckningar från Otterstad i Kållands härad. I Svenska landsmål och svenskt folkliv. s.10-11