Drängen och spökhärremannen

För många år sedan bodde en rik härreuman på F. Ock när han vart död, spökade han varenda natt, så folket var förskräckta. Men det var en dräng som var djärv. Han grävde ned en mängd järnskräp på ett ställe ock tog ett lakan omkring sig ock en lykta i handen ock gick ock blänkte en kväll. Fram på natten kom härrn åkande ock steg ur vagnen ock gick till drängen ock sa: "Är du död? Jag har inte sett dig, ock varför går du här?" Då sa drängen: "Jag har icke gjort allt rätt, med1 jag levde. Kom med, skall härrn få se!" Ock så gick de till stället, som drängen hade sitt järnskräp. "Det var lappri", sa härrn, "det var ingenting att gå för. Men kom med mig, skall du få se!" Ock så gick de dit, där härrn hade sitt. Där var guld ock silver ock en mängd pänningar. "Här skall du få se på annat", sa han. Ock då hade drängen en kniv ock kastade i guldhögen, för annars hade han icke fått rätt på det.

Men när det led, så, härrn skulle tillbaka, ville han, att drängen skulle gå före. Men drängen sa: "Min härre har gått före i tiden, han får gå före i evigheten." Ock så gick de, till de kom till kyrkoporten. Då sa härrn, att drängen skulle gå före, men han sa: "Min härre har gått före i tiden, han får gå före i evigheten också." Ock när härrn gick igenom porten, stötte drängen en värja i ryggen på honom, så härrn stöp. Ock drängen sprang till närmaste ställe ock kom in. Ock som han var inkommen, slog det till i väggen, så de trodde, att huset skulle falla omkull. Ock om morgonen gick de till kyrkogården, ock där låg värjan med en ryggkota på, — det tros, att skam skall hava makt med en kota i kroppen, men ej mer. Ock sedan gick drängen till sin guldhög ock tog den, ock han blev en rik man.

Källa: J. Söderlund 1923: Uppteckningar från Otterstad i Kållands härad. I Svenska landsmål och svenskt folkliv. s.16