Det spöklika avslöjandet

En gång var en härre ute ock reste ock kom till en gästgivaregård ock skulle hava natthärbärge. Men det fanns icke plats annat än i en flygelbyggnad, som det spökade, ock där tordes ingen ligga. Men han sa, att han nog skulle ligga där, ock det gjorde han.

Ock fram på natten kom det in ett fruntimmer ock hälsade ock kallade honom i namn. Då tilltalade han hänne. Då sa hon, att han gjorde väl, det hade ingen vågat förr, sa hon. "Jag har gått här i fäm år. Jag är gästgivarens hustru, han mördade mig för fäm år sedan. Han högg en yxa i huvudet på mig. Ock här är hugget", sa hon ock lutade sig ned ock visade honom det ock bad, att han skulle taga sin guldring ock lägga i hugget. Ock det gjorde han.

Om morgonen for han till prästen ock länsmannen ock talte om, vad han hade hört ock sett. Ock de for till gästgivaren ock talte med honom om att hans hustru dog så hastigt, ock att de borde gräva upp hänne för att få se, vad sjuke hon hade. Ock det gjorde de. Ock när de fick upp hänne, då var guldringen i hugget, där härrn hade lagt honom. Ock då bekände han, ock han blev fängslad.

Källa: J. Söderlund 1923: Uppteckningar från Otterstad i Kållands härad. I Svenska landsmål och svenskt folkliv. s.15