Skomakaren och spöket

De berättade hemma i Guddehjelm, att det fanns ett hus, där det bott ett rikt folk. Men sedan de var borta, spökade det i huset, så att ingen kunde bo där. Då var där en skomakare, som ville sätta sig där en natt. Han tog sina grejor och satte sig där och sydde. Mitt i natten kom där ett väldigt fint svartklätt fruntimmer. Hon gick fram till honom och sade: "Du syr". "Jag syr", sade skomakaren. Så gick hon fram till eldstaden och försökte få upp en platta, men det lyckades henne inte. Då gick hon ut i de andra rummen och rev och bullrade.

En andra gång kom fruntimret tillbaka och sade: "Du syr". "Jag syr", svarade skomakaren. Åter gick hon fram och rev i stenplattan, och sedan försvann hon. Nu gick skomakaren fram till eldstaden och bröt loss stenplattan. Därunder fann han ett smycke och mycket pengar. Han tog upp alltihop och försökte gömma det. När kvinnan för tredje gången kom, blev han rädd. Men i stället för att bli ond, sade hon till skomakaren: "Du får behålla skatten. Och du har gjort mig en välgärning med detta, för eljes hade jag fått gå här till domedag."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.109