Skattens ljus och mörker

Lyktgubbar har det inte varit några på hundra år nära på, men minia föräldrar talte om dem. De var bra, de. De stod och lyste på ställen, där det var en skatt begraven. Det var en dräng, som sa: "Jaggu jag går och tittar vad jag kan hitta!" Och det var en stor kopparkittel full med pengar. Han kastade en kniv över den, annars hade han inte kunnat ta den.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.95