Lyktgubbar och förvillningar

I Karby var lyktgubbar. Det hågar jag att en kunde få se, huru han sprang och viftade med sin lykta. Gamle Andreas blev förvillad av en lyktgubbe, så han gick ner i ett hängedy och kom i till midjan.

Där lyktegubben brände ljus om natten, där skulle vara något nergrävet. Det var allt de, som grov, men de fick inget.

Lyktgubben hade varit människa, trodde de. Han kunde vara bra. En del lyste han hem. De skulle kasta pengar till honom. Gav de honom inget, så förvillade han dem. De kastade pengar till honom, medan de gick, och han fick en peng när de var hemkomna ock.

Jag är så glömmen, annars hade jag allt kunnat berätta mera om lyktegubbar.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.95