Julaftonens spökhistoria

Så var det ett fruntimmer, som hade varit borta på ett ställe, och det blev ett yrväder så fasligt, och de ville hon skulle bli där, men hon skulle hem. Det var en julafton. Vid Sjuberga i Kareby satte hon sej och dog, och hon hade slitit ut strumporna och kastat schalen över sej. Det blev en gast av henne också och den hörde vi så väl emot ont vär.

Vi kastade en pinne eller sten på den platsen, där hon dött, för att vi skulle slippa att bli krammate av den döda. Gastakrammad kallades det.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.100