Berta och spöket

Det var en gumma som hette Berta. Hon var gift med skomakare Lundkvist. Hon dog. Sen gick hon igen, kom varenda natt i ett helt år i sina vardagskläder. De fick inte gå mer än ett år. Hon korn in och gick fram till sängen och till vaggan och sen ut i köket och upp på loftet. Ibland tog hon gubben på käken med handen, och den var iskall. Mamma sa till honom: "Du får la fråga na, va ho vill". -- "Dä tör ja inte", sa Lundkvist.

Jag kom från kvarnen en gång och skulle köra till Ryr. Det var månljust. Då mötte jag henne, och hästen blev så rädd, så det var nätt och jämnt att jag kunde hålla honom. Och sen sprang han så förskräckligt ända fram. "Har du kört så fort!" sa husbond, men jag svarade inget.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.110-111