Tomten i ugnsgruvan

Kyrkoherde Kylin (L. B. Kylin, kyrkoherde i Herrljunga, död 1845) hade fått reda på, att de hade tomtabesar på ett ställe i Stenunga. Han gick dit. Folket gick och slog i markerna. Prästen gick bort och språkade med bonden. De ville aldrig låna någon hus, men prästen ville bli där över natten. Han hade gått lång väg och orkade inte hem till kvällen, sa han. "Jag ska inte störa någon", sa prästen, och han stannade. Så åt de kvällsmaten, och sen gick de och la' sej.

Klockan tio kom det in en liten tomte så pass stor som en halvvuxen pojke med en stor börda och gick in i framkammern med den. Sen kom han ut igen och gick åt ugnen. Hustrun hade satt mjölk och gröt i ugnsgruvan åt honom. Tomten satte sej där och slafsa och åt. Då sa prästen: "Sitt stilla där!" och besen blev sittande i ugnsgruvan.

På morron gick hustrun upp tidigt och skulle baka. När hon fick se besen, sa hon: "Sitt inte där du, utan ge dej iväg!" Nej, han satt kvar. Hon ryckte honom i armen, men han satt kvar. Då väckte hon bonden, och han försökte få bort besen, men det gick inte. Då väckte bonden prästen och sa: "Vi har en vallgosse, och han kom hem i natt, och han sitter i ugnsgruvan och vill inte gå därifrån." Då sa prästen: "Gå din väg! Det är bare Satan!"

Sen var de av med tomtabesen för alltid.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S. 69-70.